En kort skildring av vår resa på Nordkalotten

Målet för vår resa 2025 var Kirkenes. Förra året reste vi till Gibraltar, så nu vände vi åt andra hållet istället. Det blev i runda slängar 500 mil och tog två veckor under sena augusti. Tidpunkten valdes dels för att värsta turistsäsongen då är över och i viss mån för att de för Nordkalotten vitt kända myggen då har flyttat söderut, eller vad det nu är de har för sig under vintern.

Med färja från Stockholm kom vi till Åbo. Hustru Helenas mor var krigsbarn från Finland. Vi hälsade på hos Helenas farbröder i Jyväskylä, vilka hon aldrig träffat förut och därvid fick hon även två nya dittills okända kusiner på köpet.

Vi fortsatte allt längre österut, besökte det gamla slagfältet vid Suomussalmi från vintern 1939-40 med tillhörande museum. Övernattade på ett enkelt värdshus i Raate1400 meter från ryska gränsen. Vi var de enda gästerna och värdinnan kokade korvsoppa åt oss och så fick vi bada bastu. Det hela kändes helt passande i den karga omgivningen med dess historia.

Det är långa avstånd där uppe i norr och omgivningen får allt mer prägel av ödemark, det är långt mellan boningar och brevlådor. Talrikt med renar och får längs vägarna.

Kirkenes är centralort i Sør-Varangers kommun i Finnmark fylke med drygt 3000 invånare i det nordöstligaste hörnet av Norge. Det finns en flygplats, Hurtigrutens båtar gör sina strandhugg där och nu har alltså även SLK-klubbens vidsträckta operationsområde utsträckts dit. 

Det är inte några motorvägar i området, E75, finska väg 92 och senare E6 håller ändå god standard, dock pågår vägarbeten här och där som är lite omskakande. I norra Finland var fartgränsen ofta 100 km/tim på vanliga tvåfiliga vägar. Till och med i Norge finns sträckor med 110 km/tim numera.

Det är en slingrande väg Alta-Tromsø-Harstad. Hotfulla moln tornade upp sig men mer än en gång svängde vägen av åt det håll man skymtade klar himmel. Visst, vi undgick inte regn, men faktiskt kan man åka nedcabbat med rutorna uppe utan att bli blöt så länge man kan hålla farten om det inte är totalt monsunregn.

En tänkt valsafari från Andenes hade tyvärr ställts in, så det blev tyvärr valfritt denna gång. Övernattade på resan gjorde vi på hotell, ett par tillfällen i campingstugor. Sista övernattningen var på Dovregubbens hall mellan Hjerkinn och Dombås. Rekommenderas!